Idag, Arbetslös... Imorgon lika arbetslös?

 Autism och arbetslivet.

Arbetat inom industrin.

Jag har en minst sagt brokig och krokig väg genom arbetslivet. Vissa arbeten har jag vart bra på och vissa har jag vart mindre bra på. Att här gå igenom hela min CV skulle ta läsaren en hel dag och jag som skriver skulle säkert behöva minst två dagar. Men varför är det då på det viset? Tidigare trodde jag mig ha haft lite otur och visst är det så jag har blivit uppsagd 3 gånger på grund av arbetsbrist och även fått ut på den där försäkringen lika många gånger. Men alla andra arbeten? En del arbeten har inte känts rätt, faktum är att jag har mått rätt dåligt på vissa arbetsplatser. Men den vanligaste anledningen är att jag inte är så behålla min tillfälliga anställning som dom flesta börjar med och får beskedet att "tyvärr har vi inte plats för dig längre" även fast jag många gånger vetat om att fallet ej är sådant. I Sverige får man inte säga upp folk för att man inte gillar deras personlighet och därför tror jag man blir väldigt restriktiv med att anställa någon som man inte riktigt känner har en 100% okej sådan. 

Att komma med en diagnos in i ett arbete är svårt, innan jag fick min diagnos så var det ändå svårare då jag inte riktigt kunde förstå vad det är som händer. Nu med diagnos i hand så inser jag att det fortfarande är svårt. Jag har blivit medveten om att jag kanske ska undvika många samtal vid fikabordet då det fort kan leda till konflikter men det leder samtidigt till att jag inte kan vara mig själv och i förlängningen leder det till att det är svårt att skapa relationer på arbetsplatsen. Innan jag fick min diagnos så var jag mig själv oftare, men jag mådde betydligt sämre på jobbet då jag hamnade i dispyter med kollegor. 

Lagerarbetaren

Vilken hjälp finns det då att få? Eftersom jag har en "högfungerande" Autism så innebär det i princip att det inte finns någon hjälp alls från samhället. Man anpassar hjälpen till dom som har störst behov av hjälp och jag är inte ens i närheten av den gruppen. Jag vet faktiskt inte ens själv vilken hjälp jag egentligen behöver. Det är nämligen en fråga som kommer lite då och då, "Vilken hjälp behöver du för att hitta och behålla ett arbete?".

    Om jag hade vart i gruppen som har behov av en massa hjälp så finns det färdiga "platser" Jag har fått frågan några gånger, exempelvis: "Vad tror du om det här, dom skalar kablar för återvinning".  Jag frågade snabbt vilken utbildning som krävdes och fick till svar "Nej det är nog ingenting för dig". Mönstret upprepar sig, jag är handikappad men inte tillräckligt handikappad för att handikappanpassningen ska vara lämplig.

Det är många år sedan jag insåg att det finns några områden där jag skulle kunna bli framgångsrik och ha ett produktivt och roligt arbete. Tyvärr så är det kanske inte dom enklaste arbetsplatserna att komma in på, i alla fall inte för ett troll. Jag är rätt kvicktänkt och det är en god egenskap att ha när man arbetar som operatör inom industrin. Där kan några sekunders tvekan kosta oerhört mycket pengar. jag kan ofta inte riktigt förklara varför jag gjort vissa saker när det har vart någon incident på maskingolvet men jag har alltid stoppat eller ändrat processen snabbt. Att jag dessutom är en person som söker organisation och förbättring på min arbetsplats tror jag gör mig till en bra producent. 

Nu är det inte bara industriarbeten som skulle fungera för mig. Jag tror även att jag skulle kunna lyckas med ett eget företag om jag bara hittar rätt nisch och får göra något som jag tycker ät kul. Jag vet med mig att en egen företagare behöver vara säljare, det är nog det enda jag inte ser positivt på då jag arbetat som säljare i många år och vet exakt hur jag mår efter tre kundbesök. 

Hur kan man då hjälpa någon med Asperger eller högfungerande Autism? Jag tror ju att dom flesta arbetena som finns på arbetsmarknaden fungerar alldeles utmärkt för ett sådant troll, så länge som man möts av acceptans för att man är lite annorlunda. Det är dock något som är oerhört svårt att finna. Jag är rätt duktig på att skriva personliga brev och har en skrivit ett hyfsat bra CV så jag får gå på många anställningsintervjuer, så länge som jag inte nämner orden Autism, handikapp eller problem. Det är nämligen något som närapå ingen vill ta i med tång ens. Så hjälpen finns där, information, kunskap och förståelse hos arbetsgivarna är vad som behövs. Det saknas inte bara i den privata sektorn utan också i den kommunala, statliga och regionala sektorn.

Ska man berätta om sin diagnos? Det här är en svår fråga. Jag har upplevt att jag fått bättre förståelse från mina kollegor när jag berättat om att jag har en diagnos. Men jag kan inte direkt säga att det har hjälpt mig i arbetslivet. Ibland så har det också lett till att jag fått en identitet som har känts påklistrad. Jag har hunnit med att ha tre arbeten och vara på kanske 10 olika arbetsplatser sedan jag fick min diagnos. Att berätta om min diagnos har jag hittills sett som ett experiment och jag är övertygad till 100% att det har inte hjälpt mig att få fortsätta med något arbete.

Arbetat som inredningsnickare

Men hur kan man då få den kunskapen på arbetsgivarsidan? Jag menar att dom allra flesta cheferna saknar kunskap så länge dessa inte har en närstående som har Autism. Kan man utbilda landets alla chefer? Nej det är nog svårt, men man kan informera när en företagare eller en kommunal HR kommer till arbetsförmedlingen och tänker lägga upp en platsannons. Samma information kan man ge när arbetsgivaren vänder sig till skolor, marknads mässor och liknande för att rekrytera. Varför inte en föreläsningsturné som riktar sig till olika event som företagarföreningarna håller i. 

    Jag är övertygad om att företagarna som tar till sig styrkorna hos trollen kommer att lyckas bättre än sina konkurrenter. 

Vilka erfarenheter har du som läser? Har du haft 20 arbeten eller inga? Är du en chef som söker förståelse? kommentera gärna.