Stress som energiförbrukare: en vardag för autistiska personer

Har du hört talas om skedteorin? Ned det hade inte jag heller förrän jag såg det i ett forum på facebook. När jag läste detta så påminde det mig om hur jag fått min energinivå förklarad en gång. Visst blir det tydligt när man försöker förklara på det här sättet?

Förklaringen som jag fick för några år sedan angående min energi liknas med en omvänd bägare. Och när jag tänker på det så verkar det lite dumt men så här förklarades det.

Man kan jämföra ens energi med att ha en tom bägare. Man fyller på bägaren allt eftersom man förbrukar energi. Exempelvis så talar du i telefon och fyller på med 3 dl energi, du promenerar lägst riksvägen och en traktor passerar, 0,5 dl energi som hälls i bägaren. 

På det här viset fortsätter det hela dagen tills bägaren plötsligt blir full. Man kan bokstavligen tala om att nu rinner bägaren över. Vad händer då när energin tar slut? Humöret blir lidande, orken tryter och allt blir jobbigt. 

Båda sätten är bra på att visa hur man använder sin ofta begränsade energi i sin vardag. Men jag vill påstå att båda sätten är fel. Analogin med bägaren är bra men man fyller inte på med energi, man fyller på med stress. Och det är stressen som äter upp din energinivå. Som autistisk person får man ofta höra att man har en lägre energinivå. Det tror jag inte ett enda ögonblick på. Min energinivå är nog minst lika hög som vemsomhelst, men frågan man ska ställa sig är hur man använder sin energi? Vart lägger man kraften. När min Stressbägare blir full så har jag kanske egentligen fortfarande massor med energi men den går åt till att hantera stressen som jag utsätts för.

Att gå in i en ett varuhus kan ibland kännas som att spela ett datorspel och plötsligt träffas av ett plasmaskott. Dom som gjort det vet vad som händer med hälsomätaren, den faller som en sten. Likadant blir det med min energinivå, den sjunker direkt, på grund av alla stressmoment som möter mig i entrén. Lysrör i taket som låter, dofter från hygienavdelningen, reklamskyltar som pockar på uppmärksamhet. Skillnaden med min energinivå och varuhuset jämfört med plasmaskottet i Doom är att min energinivå återställs nästan helt när jag lämnar varuhuset. Ibland känns det till och med som om jag har fått mer energi då jag kanske har löst något annat problem som stressat mig.

Därför vill jag påstå att man kan likna sin vardag med en bägare som förhoppningsvis börjar rätt tom. Sedan fylls den på och tappas ibland av under dagen beroende på vilka stressmoment man utsätts för. Det som är viktigt att känna till är hur man ska hantera situationen ifall det rinner över. Ibland kanske man inte märker det själv, men jag lovar att omgivningen märker det garanterat. "Den där surgubben kan är inte alls trevlig att vara runtomkring."

Sammantaget tror jag att det är viktigt att förstå hur stress påverkar vår energinivå och att ha verktyg för att hantera det. Genom att vara medveten om vår stressbägare och hur vi fyller på den, kan vi bättre hantera vår energi och undvika att den tar slut när vi behöver den mest. Vi bör också lära oss att hantera stressmoment och hitta sätt att lätta på trycket när det blir för mycket.