När jag bestämde mig för att prova på att spela på trav så blev det snabbt en rutin att lämna in runt 120 rader varenda gång jag handlade, jag gick ju förbi ATG-bordet på vägen till brödhyllan och det gick ju inte utan att sno ihop ett system.
Nyckeln till mina missbruk är att bryta rutinen och söka nya vägar. Att sluta med alkohol tyckte jag var svårt när det begav sig men eftersom det mest var av rutin att jag köpte öl att ha hemma till maten så gick det rätt snabbt att ta bort den rutinen. Det är inget jag saknar idag och konstigt nog så har jag inga problem att ta ett glas öl eller vin i gott sällskap då det knappast kommer att bli min nästa rutin. Men jag inser när jag skriver detta att jag har börjat köpa uteslutande alkoholfri öl när jag väljer sort. Min undermedvetna hjärna förstår att suget efter mer infinner sig direkt och det är en strid som jag helst undviker.
Tyvärr så har jag sett allt för många som inte har det lika lätt att lämna missbruk bakom sig. Många gånger så kan jag direkt säga att det antagligen är förknippat med en diagnos av något slag. Som den amatör-psykolog som jag blivit av att följa närstående och mig själv genom psykvårdens utredningar så har jag börjat känna igen vissa gemensamma drag. Jag säger inte att alla missbrukare är troll men jag ser ofta autistiska drag eller andra störningar hos dom som missbrukar alkohol, droger, sex, spel eller något annat.
”Jag tar ett glas vin eller två till maten men inte är det någon vana”. Tyvärr så har jag hört det några gånger nu. En av mina älskade personer i min närhet har skaffat sig en rutin som är svår att bryta. Han är inget troll och kanske är det därför som han har det extra svårt att bryta med den där billiga starkölen eller vinglaset till maten. Att se konsekvenser är svårt när man har ett missbruk och det är där trollet och alkoholisten blir så lika varandra. Man skadar sin omgivning även om man inte vill det. Den stora skillnaden mellan alkoholisten och trollet är att den ena av dom kan bli av med sitt handikapp genom att sluta dricka.
Om man har autism så dricker ibland för att underlätta sociala situationer. Det är nämligen mera accepterat att säga tokiga saker och att göra dumheter om man är onykter. Jag är i den kategorin och använde mig av den strategin i många år. Jag är rätt säker på att några av mina vänner som jag umgicks med på den tiden aldrig träffat mig när jag vart nykter. Jag gör dock fortfarande riktiga klavertramp, skillnaden mellan mig idag och då, är att jag är nykter när jag gör det idag. Är man onykter så är det mera accepterat ”Bry dig inte om det, han är full.” Att jag skulle ha sagt samma sak om jag vart nykter kan dom ju inte veta, jag har ju ett dolt handikapp.
Nu består inte allt missbruk av alkohol och droger. Trollet i mig hamnar lätt i spelmissbruk. Jag har själv vart där när jag insåg att jag istället för att begränsa mitt spelande helt enkelt förändrade budgeten så att det hela tiden bara blev mer och mer. Det började med några enkla trisslotter som jag köpte närhelst jag kom in i en butik. Efter något år så var det trav, oddset och liknande spel. Trots att jag egentligen inte gillade någon av sporterna så följde jag både tipslördag och travet på tv4 andaktsfullt. Jag har spelat nära nog professionell black jack på casino. Jag satte mig in i hur man räknar kort och vilka odds varje giv gav. Oerhört tillfredställande när det går bra, tyvärr går det inte alltid så bra.
Många troll självmedicinerar, man tar olika droger som THC, alkohol m.m. Jag misstänker att det finns många NPF-diagnoser som blivit dömda för innehav för personligt bruk i det stora grannlandet i väster. Där är det väldigt socialt accepterat att ”röka på” och jag förmodar att det finns många diagnoser som ser det som det enda alternativet för att kunna fungera i samhället. Jag säger inte att en drogliberal politik är rätt väg att gå men jag tror att man måste ha överseende med att många som hamnar i missbruksproblem har andra bakomliggande orsaker som missbruket hjälper till att stävja.
Om du märker av att du har någon närstående med missbruksproblem, hur kan man hjälpa då? Jag är egentligen inte rätt person att fråga men jag vet att vissa saker kan vara till hjälp.
- Ge din närstående tid och utrymme att prata om sina känslor och erfarenheter. Visa empati och förståelse men undvika att döma eller kritisera.
- Försök hjälpa till med att hitta sätt att hantera stress och problem utan att dricka. Saker som samtal eller att göra något kreativt kan vara till hjälp.
- Ge information om missbruk och behandlingsmöjligheter. Kanske hjälpa till att få denne att inse konsekvenserna som missbruket medför. Det kan vara svårt utan att verka kritiserande eller dömande och kan leda till många svåra diskussioner men ibland är det triggern som behövs.
- Visa genom ditt eget beteende att di tar hälsa och välbefinnande på allvar, undvik själv missbruksområdet.
Kom ihåg att många missbruk är en sjukdom, man behöver ofta både hjälp och stöd för att bli fri ett beroende. Samtidigt måste du respektera valen som din närstående gör och inte tvinga in denne i något som känns obekvämt. Det är fortfarande bättre att vara medmänniska än att vara läraren med pekpinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar