Kan autism försvinna? Kan man bli mer autistisk?

Autism är ingen virussjukdom som man kan bli frisk ifrån, precis på samma vis som ett förlorat finger inte kommer att växa ut. Man har ett livslångt handikapp som man aldrig blir fri från. Men precis som man kan lära sig att leva med ett förlorat finger och anpassa sig till sina förutsättningar så kan man lära sig att leva med autism och anpassa sig efter sina egna förutsättningar. 

    Det finns inga kända botemedel för autism, utan man fokuserar istället på att utveckla träning, och färdigheter hos personen som har funktionsstörningen. Om man är bland personerna med högfungerande autism så blir man ofta väldigt duktig på att kamouflera sitt handikapp och det kan ge illusionen av att man blir "friskare" men i själva verket så har man bara övar på att leva med sitt handikapp och funnit strategier som fungerar. Precis som snickaren som förlorar sitt pekfinger kommer att lära sig att använda skruvdragarens avtryckare med långfingret så kommer den med autism att lära sig strategier och metoder för att fungera bättre i samhället.

Men kan man bli mer autistisk? Frågan dök upp i föräldraforumet för autism, där en förälder tyckte sig se en utveckling som bara gick bakåt hos sitt barn. Jag tror inte att man kan bli mera autistisk då det är en medfödd störning. Däremot så är man ju precis som alla andra människor under ständig utveckling, både motoriskt, socialt men framförallt på ett personligt intresseplan. Man föds inte till paleontolog eller till mekaniker utan det är något som växer fram under åren som går med olika intressen och riktningar i livet som man inte alltid styr. När man är tonåring så är det vanligt både för ostörda barn och barn med neuropsykiatrisk störning att prova på olika saker, metoder och intressen. Att man går från att vara underhållare ena veckan och prova på olika vitsar på omgivningen till att vara den lilla professorn nästa vecka hör till normal utveckling oavsett om man är autistisk eller inte. 

    Däremot så kan jag mycket väl tänka mig att autismen lyser igenom tydligare när man provar nya metoder och strategier. Det är ju så att då söker man ju nya sätt att "dölja" sin autism och passa in. Och visst kan det då verka som om man blir mer eller mindre autistisk beroende på hur väl den nya strategin fungerar. Men störningen är nog lika stor både före och efter, det är bara sättet vi visar det på som blir annorlunda.

Att utvecklas socialt med en social störning kan vara oerhört påfrestande och svårt. När man inte förstår allting i sin omgivning så kan det ibland behövas många försök innan man hittar en strategi som är socialt accepterad. Det är här det är viktigt med en förstående omgivning som ger dig utrymme att testa och prova på nya metoder som kanske är rätt för just dig. Vissa behöver dessutom mer tid och utrymme än andra då alla är unika och har sina egna bördor som påverkar under resan. Exempelvis så kanske man lägger mer fokus på att få sin balans att fungera bättre än att få det sociala samspelet att fungera då man kanske gärna vill åka skridskor innan säsongen tar slut. under en sådan period så kan det säkert verka som om autismen blir värre även om man egentligen utvecklas väldigt mycket men med en sak som kanske inte märks lika tydligt. 

Till sist så kommer vi till gruppen som har flera diagnoser. Jag har nu sett många föräldrar som beskriver att deras barn blir mer autistisk när dom äter sin medicin. Även här tror jag inte att så är fallet utan om man har diagnosen ADHD/autism vilket inte är speciellt ovanligt så kan man kanske plötsligt fokusera på ett annat sätt när man får sin ADHD medicin och då blir nog autismen tydligare än tidigare. Autismen har hela tiden funnits där men den andra störningen syns tydligare så den kamouflerar autismen. När man så tar medicin och dämpar symtomen av den ena störningen så blir den andra störningen mycket tydligare.

Det är viktigt att notera att autism ofta missförstås, och kunskap om tillståndet saknas ofta bland både allmänheten och professionella. Personer med autism kan möta samhälleliga fördomar och missförstånd, vilket kan leda till feltolkningar och stigmatisering. Om du är närstående så kan du i alla fall försöka att vara bättre än resten av samhället. Jag har själv turen att ha närstående som är pålästa och insatta och det hjälper mig när orken eller viljan tryter.