Autismdiagnos efter 40

Autismdiagnos efter 40 är inte bara en etikett utan en nyckel till självinsikt och förståelse. För fem år sedan fick jag, en medelålders man med högfungerande autism, min diagnos.

Det hela började med att sonen genomgick en utredning för autism och väl där så insåg jag att jag kunde klicka i och checka av box efter box på mig själv. Insikten av att jag kanske inte var den jag alltid trott att jag är kom gradvis. Vissa saker hade jag ju listat ut på egen hand men andra saker var jag helt ovetandes om.

För att förstå min autism var det nödvändigt att reflektera över mitt liv. Att vara ljudkänslig, som jag tidigare delade med er, är bara en aspekt. Diagnosen gav mig verktyg att förstå varför vissa situationer och stimuli påverkar mig annorlunda. Det är som att lösa ett pussel där varje bit representerar en del av min identitet. För att hantera ljudkänsligheten har jag också delat med mig av mina erfarenheter med aktiv brusreducering (ANC) och dess påverkan på min vardag.

Musiken har varit en konstant i mitt liv, från tidiga minnen till dagens breda musiksmak. Den har varit både tröst och glädje. Att gå på konserter, trots de överväldigande intrycken, har blivit en metod att stänga av distraktioner och njuta av passionen för musik. Och idag förstår jag bättre varför jag kopplar av på ett helt annat sätt när jag får slå på en spellista med bra musik i mina öron.

Vardagssysslor är en utmaning för mig, och jag delar ibland mina svårigheter. Från tvättrutiner till städning, varje steg kräver strategier för att övervinna hinder. Tips som att skapa dagliga rutiner, bryta ned uppgifter i mindre delar och använda påminnelser har varit till hjälp, men det är en ständig process. Vissa dar är det oerhört frustrerande när det inte fungerar medans andra dar blir tillfredställande när saker och ting bara funkar för att jag har hittat strategier som hjälper mig.

 Utmaningar och möjligheter efter diagnosen.

Efter att ha fått min autismdiagnos ställdes jag inför olika utmaningar i vardagen.

En av dom största utmaningarna är kommunikationen. Trots att jag förstår världen på ett annorlunda sätt, möts jag ofta av förväntningar om "normal" kommunikation. Att förklara mina tankar och känslor blir ibland en kamp, och jag upplever ofta missförstånd. Jag upplevs som knepig, trög och oflexibel i en värld där man måste vara kvick, smart och flexibel. Ibland så tänker jag på hur min fru brukar säga att hon nog fått ålderstorettes, d.v.s. hon säger vad hon tänker utan att tänka på konsekvenserna. Jag gör nog samma sak många gånger men jag förknippar det med mitt raka autistiska sätt att kommunicera, här lindas ingenting in i bomull.

Sociala situationer kan vara överväldigande. Trots att jag har intressen och passioner, kan jag stundtals kämpa med att delta i samtal eller aktiviteter som andra finner naturliga. Det kräver ofta anpassningar och försök att förstå de oskrivna reglerna i sociala sammanhang. jag har börjat undvika tillställningar som after work och liknande just för att jag inser mina begränsningar och känner mig inte riktigt trygg längre vid dessa tillfällen.

Möten med vården och myndigheter har också varit en utmaning. Förståelsen för autism varierar, vilket kan leda till missförstånd och svårigheter att kommunicera mina behov och önskemål. Att kämpa för att bli förstådd och respekterad i dessa sammanhang har varit en svår pågående process. 

Trots utmaningarna har diagnosen även öppnat dörrar till möjligheter och självutveckling. Genom att förstå min autism har jag kunnat identifiera strategier och anpassningar för att navigera genom vardagen. Jag har lärt mig att vara tydligare med mina behov och försöker skapa ett stödjande nätverk av människor som förstår och accepterar mig.

Autism har gett mig en unik syn på världen och berikat mitt liv med djupa intressen och passioner. Mina specialintressen, som datorspel, hantverk och teknik, har inte bara varit källor till glädje utan har också öppnat upp möjligheter till kreativitet och fördjupning inom dessa områden.

Att dela mina erfarenheter genom bloggen har blivit en möjlighet att skapa medvetenhet och förståelse för autism. Genom att öppet diskutera mina utmaningar och framsteg hoppas jag kunna bidra till att bryta ner stigmat kring autism och främja öppenhet och acceptans. Bloggen är även som ni kanske redan misstänker ett sätt för mig att skriva av mig lite skit som snurrar i huvudet. En sorts reningsprocess som funkar ungefär lika bra som om jag stimmar i några timmar.

Genom att acceptera och omfamna min diagnos har jag också funnit möjligheter till personlig tillväxt och självacceptans. Att vara autentisk och stolt över min unika syn på världen har gett mig styrka och självförtroende.

Efter autismdiagnosen står jag inför utmaningar, men jag omfamnar också de möjligheter som den ger mig. Att förstå och acceptera min autism har vart fyllt av insikter och självutveckling. Jag ser fram emot framtiden med öppenhet och hopp om att fortsätta växa och inspirera andra.

Att leva med en ny autismdiagnos efter fyrtio är fyllt av självinsikt och utmaningar. Dela gärna dina egna erfarenheter och tankar i kommentarerna nedan. Vi kan skapa en gemenskap av förståelse och stöd. Tillsammans kan vi navigera genom livet med autism och dela våra unika perspektiv.