Effekterna av en felaktig diagnos, det är komplicerat det här med Autism.

Låt oss ta en närmare titt på Autism Spectrum Disorder (ASD) och dess påverkan på individernas liv, inklusive hur felaktiga diagnoser kan få allvarliga följder som diskriminering och depression, samt möjligheterna till omvärdering och korrigering av diagnoser.

Autism Spectrum Disorder (ASD) är en mångfasetterad neurologisk diagnos som påverkar individens sociala interaktion och kommunikationsfärdigheter, den åtföljs ofta av repetitiva beteenden eller intressen. Med en uppskattad prevalens mellan 0,7% och 2,6% hos barn är ASD en störning med djupgående konsekvenser för individen, dennes familj, samhället, skolan och hälsovårdssystemet. Korrekta diagnoser är avgörande för att tillhandahålla lämpliga interventioner och stöd. Men felaktiga diagnoser kan leda till allvarliga följder såsom diskriminering, psykologisk påfrestning och brist på adekvat vård. I denna artikel funderar jag på dom omfattande konsekvenserna av felaktiga ASD-diagnoser och undersöker möjligheterna att omvärdera och korrigera dessa bedömningar för att förbättra livskvaliteten och välbefinnandet för dom berörda individerna.

Det har blivit vanligare med autismdiagnoser  dom senaste 25 åren. Studier från olika delar av världen har visat en dramatisk ökning av autismens prevalens under detta tidsintervall. Till exempel hade Stockholm år 2016 en prevalens på 3.1 procent bland barnen. Detta är en markant ökning jämfört med tidigare årtionden, och det har väckt intresse och oro bland forskare och samhället i stort.

Orsaken till den ökade förekomsten av autismdiagnoser är komplex och beror på flera faktorer. En av faktorerna som har bidragit till den ökade prevalensen är förändringar av dom diagnostiska kriterierna för autism. Diagnostiska system som Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) och International Classification of Diseases (ICD) har breddat definitionen av autism, vilket har lett till att fler individer kan inkluderas under diagnosens "paraply".

Det är viktigt att notera att den ökade förekomsten inte nödvändigtvis betyder att själva förekomsten av autismsymtom har ökat. Forskning visar att barn i åldern 7-12 år som får diagnosen autism visar hälften så många autismsymtom idag jämfört med för tio år sedan. Detta tyder på att många individer som får autismdiagnoser idag tidigare kanske inte hade fått en autismdiagnos eller att dom istället hade fått andra diagnoser eller inte fått någon diagnos alls.

En annan faktor som kan ha påverkat den ökade förekomsten av autismdiagnoser är ökad medvetenhet och kunskap om autism bland vårdpersonal, skola och allmänheten. Ökad medvetenhet om symtomen och bättre utbildning för vårdpersonal kan ha lett till en mer exakt diagnos och identifiering av personer med autism.

Man talar ibland om att det blivit modernt med en diagnos. Det gäller inte bara Autism utan även andra vanliga diagnoser såsom ADHD, bipolaritet och liknande. Men beror ökningen verkligen på att kunskaperna har blivit större eller beror det på att samhället har förändrats? Jag tror det är dtn senare, att samhällets krav på individen har blivit större och då sticker dom med en "osynlig" diagnos plötsligt ut och uppmärksammas. Man är dessutom mera villig att sätta ett finger på  och förändra individen istället för att försöka verka att förändra individens omgivning så att denne kan leva på sitt sätt. 

En ASD-diagnos kan leda till diskriminering och stigmatisering av individen. Människor med ASD kan möta fördomar och förutfattade meningar om deras förmågor och potential, vilket kan leda till social isolering och begränsade möjligheter till utbildning och arbete. Dessutom kan en felaktig diagnos leda till felaktig behandling och stöd, vilket kan förvärra symtomen och försämra den övergripande livskvaliteten för den berörda individen.

Om man får Cancer så kan man hitta en fysisk defekt och sätta en hyfsat bra diagnos på personen i fråga men om man har en neurologisk avvikelse så är det plötsligt svårare. Att ett barn har problem med att hänga med i skolan kan bero på att man har en diagnos men det kan även bero på en massa andra saker såsom hemmamiljö, kamrater, avsaknad av kamrater, mobbing, trakasserier, lärare och ja listan kan göras lång. Men i dagens samhälle har det blivit en innegrej att tro att problembarnet har en diagnos så därför söker man kanske där först. Man söker problemet hos individen istället för att söka problemet i omgivningen.

För att minska risken för felaktiga diagnoser och förbättra livet för dom drabbade individerna behöver vi ökad medvetenhet om ASD och bättre utbildning för vårdpersonal och samhället i stort. Det är också viktigt att använda standardiserade och tillförlitliga diagnostiska verktyg för att säkerställa noggrannheten i diagnoserna. Man bör kanske även försöka finna problem i miljön i första hand och hos individen i andra hand. För dom som redan har fått en ASD-diagnos, bör det finnas möjligheter till omvärdering och korrigering av diagnosen om det finns misstankar om felaktighet. Genom att göra detta kan vi hjälpa till att ge dom drabbade individerna den vård och det stöd sin dom verkligen behöver och förbättra deras livskvalitet och välbefinnande.

Jag tror även att man behöver finna ett sätt att ge konsekvenser hos den myndighet eller inrättning som har bidragit till att ge en felaktig diagnos. Kanske ska man se att skolan som felaktigt tryckt på att det är ett ADHD-barn får hjälpa till att rätta till livet hos individen som man ställt till det för. Då kan man kanske öka insikten av behovet av att se till omgivning och miljö är av ytterst vikt. 

Jag som växte upp på -80talet blev inte diagnostiserad då och det tror jag beror på att miljön och omgivningen var mera förlåtande. Mina problem och bekymmer fanns redan då men dom togs om hand på ett annat sätt då än hur man skulle göra idag. Man anpassade miljön för varje individ på ett bättre sätt, men framförallt så fanns det större resurser i skolan då än vad det gör idag (något som jag tror är en konsekvens av att man flyttat ansvaret för skolorna från staten till kommunerna). 

Om man nu har fått en felaktig diagnos så påverkar det individen enormt mycket. Förutom dom fysiska och sociala påverkningarna kan en felaktig ASD-diagnos också ha allvarliga psykologiska konsekvenser. Individer som felaktigt diagnosticeras med ASD kan uppleva känslor av förvirring, ångest och depression. Dom kan också kämpa med sin identitet och självkänsla när dom inte känner igen sig i den tilldelade diagnosen. Man arbetar kanske med en självbild som inte riktigt stämmer och dessutom blir man ofta diskriminerad i samhället.

Bara en så enkel grej som att ta körkort, göra värnplikt, söka in på olika utbildningar och många andra saker blir problematiska när man har en diagnos. Istället för att undersöka varje individs förmåga så tror man att alla med ADHD eller ASD inte kan köra bil, tåg eller flygplan. Även om man nu bevisligen vet om att det finns människor som får sin diagnos senare i livet som redan kört buss eller tåg alldeles utmärkt i 25 år, man visste bara inte om att man inte kunde det utifrån sin diagnos. 

Att omvärdera och korrigera en diagnos är en viktig process för att säkerställa att patienten får rätt vård och behandling. Det är inte ovanligt att diagnoser kan vara komplexa och diagnostiska fel kan förekomma på grund av olika faktorer. Här är några steg som kan användas för att omvärdera och korrigera en diagnos:

• Samla komplett och noggrann information: För att kunna omvärdera en diagnos är det viktigt att samla in all relevant information om patienten, inklusive medicinsk historia, tidigare tester och undersökningar, symtom och eventuella tidigare diagnoser. Det kan vara viktigt att involvera flera vårdgivare och specialister för att få en helhetsbild av patientens hälsotillstånd.
• Bedömning av symtom: Utvärdera patientens aktuella symtom och jämför dom med dom kriterier som används för att ställa diagnosen. Detta kan kräva en noggrann fysisk undersökning och eventuellt ytterligare tester eller laboratoriearbete för att utesluta eller bekräfta olika diagnoser.
• Konsultera andra experter: Omvärdering av en diagnos kan dra nytta av att konsultera andra vårdgivare och specialister inom relevant medicinsk disciplin. Andra experter kan bidra med sina perspektiv och bedömningar baserade på sina erfarenheter och kunskaper.
• Uppföljning av patientens tillstånd: Vid tveksamhet om diagnosen kan det vara användbart att följa upp patientens tillstånd över tid för att observera eventuell utveckling eller förändring av symtom. Detta kan bidra till att få en tydligare bild av patientens hälsotillstånd och om diagnosen behöver justeras.
• Korrigering av diagnosen: Om det framkommer nya eller tillräckliga bevis som tyder på att den ursprungliga diagnosen inte var korrekt, bör vårdgivaren överväga att korrigera diagnosen. Detta kan innebära att justera behandlingsplanen och vidta åtgärder för att möta patientens behov baserat på den reviderade diagnosen.
• Kommunikation med patienten: Det är avgörande att kommunicera noggrant med patienten under hela processen. Förklara dom nya rönen och diskutera eventuella förändringar i behandlingsplanen. Patientens delaktighet och förståelse är viktig för att uppnå god vård och behandlingsresultat.

Omvärdering och korrigering av en diagnos är en nödvändig del av vårdprocessen för att säkerställa att patienten får den mest lämpliga vård och behandling. Det kräver noggrannhet, samarbete mellan vårdgivare och kommunikation med patienten för att uppnå bästa möjliga resultat. Det är inte säkert att du blir av med din diagnos även om du försöker, man kan vara så påverkad av tidigare felaktigt ställda diagnoser så att man har fått en annan personlighet och plötsligt passar in i kriterierna. Man kan även finna sig med en annan störning än den man tror sig haft.

Som du kanske märker så är det ingen enkel väg att vandra när man har fått en diagnos, man lämnas ofta ensam i sina funderingar och stödet som man får när man väl fått en diagnos är ofta långt ifrån så bra som man kunde önska. Att man plötsligt diskrimineras i samhället för att man är annorlunda gör inte saken enklare. Om diagnosen dessutom är felaktig och kanske medicineras med narkotikaklassade läkemedel så skapar den antagligen mer problem för individen än vad avsaknaden av en diagnos skulle göra. Vill du veta mer så finns det ett antal länkar nedan samt en mycket insiktsfull dokumentär från sveriges radio. Lämna gärna en kommentar om du har haft en felaktig diagnos eller om du upplevt att du blivit diskriminerad i samhället.

dramatisk-okning-av-autismdiagnoser-nu-kommer-riktlinjer/

autismprevalensens-uppgang

allt-fler-barn-och-unga-far-diagnos-inom-adhd-eller-autism

autism-children-diagnosis

Network Community Report on Autism

Data and Statistics on Autism Spectrum Disorder | CDC