Det var bättre förr, i alla fall i vissa delar av skolan.

Idag kommer det att handla helt om mina upplevelser som skolelev och jag är inte säker på om dom kan appliceras på alla troll då alla är unika på sitt sätt. För att förstå mina tankar måste man komma ihåg att jag är lyckligt eller olyckligt lottad genom att vara en som testar inom 90:e percentilen på dom flesta intelligenstest och har ofta en väldigt hög kapacitet att processa saker. Att jag har fått diagnosen högfungerande autism högt uppe i vuxen ålder har fått mig att fundera på min skoltid och hur det är i skolan idag.   

    Under mina år i grundskolan så har hade jag väldigt lätt att lära mig saker, nu i efterhand så tror jag att det beror på en kombination av trollets förmåga att se och minnas detaljer tillsammans med min höga kapacitet att processa saker. Jag vet att många troll blir väldigt duktiga på sina specialämnen och när dom råkas vara ett skolämne så blir ofta betygen höga. Om du är intresserad av matematik som troll så kommer du att öva mycket för att du tycker det är kul och därmed också lyckas bra i matematiken i skolan. Samma sak gäller för dom som har historia, slöjd, bild eller något annat ämne som specialintresse.

Jag som var intresserad av teknik har inte haft den förmånen men istället så har mitt minne och min snabba centralprocessor gjort att jag haft en rätt lätt resa genom skolans ämnen. Jag hade i princip aldrig öppnat en skolbok mer än sporadiskt under mina 12 år i grundskola och gymnasium. Att jag tidigt märkt att det räcker om jag är uppmärksam på vad läraren säger på lektionen så klarar jag proven har gjort att jag istället för läxor har kunnat koncentrera mig på sådant som jag tyckt vart kul för stunden. Ibland så har det vart film, ibland har det vart datorer och dataspel och ibland har det vart umgänge med mina få kompisar. Att läsa dagstidningen var något jag började med tidigt, mest för att vi hade en lärare i mellanstadiet som ofta ställde frågor inom nutidsorientering. Jag kunde för det mesta mer än läraren då jag till skillnad från denna hade läst hela artikeln och den uppföljande artikeln dagen efter och kom ihåg vad som stod.

Att ha lätt att lära var för mig både en lycka och en olycka skulle det visa sig. När jag i tjugoårsåldern började studera på universitet så blev det snart uppenbart att jag kommit upp till min inkompetensnivå. Mina studievanor räckte helt enkelt inte till för att kunna nå resultat på universitetsnivå där man förväntas att man själv lär sig hur saker och ting fungerar istället för att en lärare berättar hur det fungerar. Vissa kurser klarade jag galant där man förde en ständig dialog med läraren, exempel på dessa är engelskakurserna och miljökunskapen där man hade en mera avslappnad approach till lärande och diskuterade med sina elever på ett helt annat sätt än exempelvis calculus och datateknik där man förväntades lära sig själv genom att läsa en bok och testa på olika exempel.
    Jag har uppfattningen att detta kallas för problemlösande lärande. Något som jag lärt mig senare att det är ett oerhört dåligt sätt för troll att lära sig saker på. Strukturen blir bristande och tydligheten på vad man behöver lära sig försvinner. Om min programmeringslärare istället för att ge mig ett problem att lösa hade gett mig 3 kommandon och dess bruk så hade jag antagligen lärt mig programmeringsspråket väldigt snabbt och enkelt.

    Jag misstänker att det var det som gjorde att jag tyckte det var rätt enkelt att lära mig programmera CNCmaskiner i G-code när jag gick en utbildning 15 år senare. Där fick jag en bok med kommandon att lära mig och studera innan jag ens fick börja fundera på syntax och hur man skapar fräsbanor och liknande. Jag insåg då att programmering egentligen inte är speciellt svårt och att jag borde kunnat bli en stjärna om jag bara kommit över första tröskeln.
    Att jag lämnade universitet efter något år har jag ofta sagt berodde på att min pappa blev sjuk under andra terminen men jag hade antagligen gjort samma sak även om han vart frisk, det var bara en bra undanflykt att ta till.

Nu är det ju inte bara skolämnen som är viktiga i skolan, det viktigaste som man lär sig är social interaktion. Ett ämne som trollet inom mig absolut inte klarade av. Min skolgång är fylld av konflikter, gråt, smärtsamma samtal och oförstående omgivning. Tanken att avsluta mitt liv på egen hand hade antagligen snurrat i mitt huvud många gånger redan när jag gick i tredje klass. Att vara olycklig, ensam och uttråkad varenda dag är tyvärr något som jag tror är vanligare bland troll än vad man kan tro. Jag besöker ju sonens skola med jämna mellanrum och det är fortfarande väldigt smärtsamt när jag inser att det finns många barn som är i samma situation som jag var då. Det här är tyvärr ett område där skolan men framförallt samhället misslyckas. 
    Man tillåts inte vara annorlunda som människa i vårt samhälle utan blir istället utstött, retad och åsidosatt. Det är ingenting som förändras i arbetslivet, vuxna människor är bättre på att dölja sin diskriminering men den finns där fortfarande. Jag kan lätt räkna mina kollegor som jag haft under åren som gått som inte diskriminerat mig eller haft förutfattade meningar om mig. Tyvärr så har dessa personer ofta andra saker som är högre på deras agenda och jag tror det är därför jag kommer med i gemenskapen, det kan vara saker som diskriminering mot flyktingar, kommunister eller socialdemokrater. För mig som är van att vara diskriminerad så är det en lätt fälla att hamna i, man vill så gärna vara med i gemenskapen så man kan ju tala skit om dom där invandrarna. 

    Idag är min integritet högre och jag säger ifrån då jag insett att jag ändå inte vill vara kompis med dessa i mina ögon lägre stående individer. Tyvärr så har det inte alltid vart så utan behovet av ett socialt sammanhang har gjort mig stundtals till rasist, främlingsfientlig och till och med stundtals till moderat.
Mitt bästa skolår var när jag gick i femte klass, våran dåvarande klassföreståndare var stenhård. Han pekade med hela armen och hade en otrolig respekt hos eleverna, i efterhand så inser jag att det är det absolut bästa sättet jag någonsin blivit behandlad på i skolan. Han var nämligen exakt likadan mot alla elever, oavsett om du var klassens busfrö eller om du var plugghästen och klassens ljus. Dessutom var det rakt och tydligt i klassen utan några möjligheter att hålla någon dold agenda.

    Förutom femte klass så ser jag inte tillbaks på min skoltid som speciellt positiv. Jag hoppas din skolgång har vart bättre än min, men jag vet att så är oftast inte fallet. Det är vanligt med hemmasittare idag, barn som inte ens klarar av att gå till skolan av många anledningar. Skolans miljö för dom avvikande har blivit betydligt svårare att navigera och sämre än vad den har vart. Idag så har man ett friare tankesätt på hur man ska vara i skolan. Det är mindre styrt lärande och mera fritt tänkande som gäller, och tyvärr så är det en metod som inte fungerar speciellt bra för barn med autism. Jag säger inte att skolan fungerade bättre på 40-talet men förutsättningarna för att dom som var avvikande skulle få en bra skolgång var nog bättre.